JAG ÄLSKAR DIG

Detta är alltså det sista blogginlägget någonsin, vilket känns rätt tråkigt faktiskt. För er som inte läst bloggen tidigare så vill jag välkomna er såhär i efterhand till mitt livs största äventyr, mitt år i Kenya. Vad jag däremot aldrig nämnt här, tror jag i alla fall (har vart några inlägg nämligen) är hur det kom sig att jag faktiskt åkte till Kenya.

För ungefär ett år sedan så var alla pendeltåg från Göteborg inställda vilket innebar att jag va tvungen att ta ersättningsbussen med mina kompisar, något som hände allt oftare i takt med att de försökte göra pendeltågen bättre. I vilket fall som helst så var detta någon vecka innan skolavslutningen och jag mådde så j*vla dåligt. Jag satt alltså på bussen och gjorde exakt samma sak varje dag, precis som att jag gick på rälsen som var till för pendeltågen.

Samma eftermiddag halkade jag in på skolverkets sida för svenska utlandsgymnasium där jag efter en del scrollade fastnade på en länk, Svenska Skolan i Nairobi. Jag klickade på länken och när jag tittade runt så var det precis som att detta var exakt det jag sökte men det var bara ett litet problem… sista antagningen var för 3 månader sedan. Helt förtvivlad så gick jag till sängs men innan jag somnade så hade jag klurat ut vad jag skulle skriva till den ansvariga imorgon.

Efter att skoldagen slutat så hamrade jag till skrivbordet på datorn började glöda och efter ett tag så hade jag skrivit något som skulle symbolisera ett brev där jag bad om en plats till kommande läsår, och ja var beredd att ge en njure om så behövdes.

Dagen efter fick jag ett svar och för att sammanfatta denna processen så kan man säga att jag kom i kontakt med Eva som konstaterade att jag inte kommer få en plats på internatet men att hon hade en plats i hennes familj… ni kan ju gissa om jag hoppade högt av lycka. Nu kom det andra lilla problemet… jag var tvungen att berätta för mina föräldrar att jag hade tänkt att åka till Kenya om 8 veckor. Smidig som jag är så kom detta på tal 22.15 en tisdagkväll efter jag o mammisen vart på gymmet och hon frågade mig ”jag tror jag går och lägger mig nu, eller va det något mer du ville ?”. Efter att jag lobbat min genomtänkta ide så svarade hon med ett trött: ”fråga pappa”. Klockan var nu närmare halv 11 men det stoppade inte mig. Jag ringde pappa som var iväg och jobbade och ni kan ju gissa vad han svarade… ”fråga mamma”. Efter denna kvällen hade vi många samtal om hur jag tänkt att överleva hela året i ett land som UD avråder ifrån. Nu kanske tror att jag är den konstiga i familjen men då har jag bara en sak att säga: Bakom varje knäpp tonåring finns två minst lika knäppa föräldrar. 

Sedan dagen jag satte mig på planet till Kenya så har ni ju tagit del av allt och för er som är nya, ni har mycket att läsa. Sammanfattningsvis så kan jag bara säga att detta året har vart helt magiskt och de senaste dagarna har vart som ett permanent chocktillstånd då jag inte har någon aning alls vad jag ska känna, tycka, om jag ska gråta eller skratta. En sak jag är säker på däremot är att detta året har vart mitt största äventyr någonsin. Innan jag avslutar vill tacka Mamma, Pappa, Hans, Eva, Saga och alla 82 knäppgökar som har deltagit och möjliggjort denna drömmen. Sist men inte minst skall jag också nämna min nyfunna kärlek, Kenya. Detta land som är inte kan beskrivas med ord eller bilder. Kenya, JAG ÄLSKAR DIG.

Annonser

STUDENT OCH AVSLUTNING!!!

Idag var det avslutning och student på skolan. Dagen började rätt tidigt med att jag gick till skolan för att gratta studenterna när dom kom  hem från sin champagnefrukost (som förövrigt va på savannen). Studenterna kom in på en skolbuss som de hade pimpat för att likna ett studentflak och shit va kul dom hade. Efter mottagandet och utspringet så åt vi lunch, men innan vi åkte vidare till middagen så hängde vi på en resturang på junction.

I bussen påväg till middagen så va det fullt ös och allt kändes som vanligt, precis som om vi vore påväg till klubben en vanlig fredag. Det verkade precis som att ingen visste eller brydde sig om att vi skulle hem snart.

Under middagen så höll folk tal, visade roliga videoklipp och efter att den generella alkoholhalten steg så blev det… ja ni vet. Middagen slutade efter ett tag och festen fortsatte mot en klubb som skolan mer eller mindre hyrt. Resterande delen av kvällen skulle jag beskriva som att det bara var 5000 känslor som ville ut.

|HELGSPECIAL| Avslutningscamping i Kereita Forest

Glömde skriva i förra inlägget att jag skulle iväg över helgen på vår absolut sista camping. Vi åkte direkt från skolan ungefär klockan 4 i torsdags och hängde i en ascool skog någon timma ut i bushen. För er som läst bloggen under året och har ett bra minne så var det i samma skog som vi gjorde ”Forest Challenge”. Under kvällen satte vi upp tälten, åt middag och hade almäns trevligt runt elden… alla på hela gymnasiet, inklusive lärarna. Samtidigt kändes denna campingen precis som alla andra, ungefär som att inte någon visste eller brydde sig att vi kommer vara hemma om några dagar.

Dagen efter började tidigt med en liknande aktivitet mot ”Forest Challenge” som några av oss gjort tidigare under året. Fördelen med denna gången var i att man slapp krypa i leran som egentligen var ett hinder som man va tvungen att göra vanligtvis. När vi kom i mål va vi trötta och inkastade i förvånansvärt mycket kobajs

När vi tvätta oss och plockat ner tälten så bar bussarna iväg mot ett aktivitetsställe som låg rätt nära campingen. Väl framme gjorde jag och nästan alla andra sig redo för att köra paintball. Vi var indelade klassvis (typ) och målet var att fånga flaggan i mitten av planen och sedan ta den till motståndarnas bas. Man körde i ungefär 20 minuter och om jag skall sammanfatta det i ett ord så var det: SKITKUL.


Tre saker.

Idag så hände det två… eller rättare sagt tre stora grejer. Först och främst så skrev jag mina två sista prov i naturkunskap och matte, vilket gick rätt bra tror jag. Efter proven så bestämde vi oss för att gå till TOI en sista gång. Blond och ”jag-svag” som jag är tänkte jag att att jag bara skulle gå och plocka de absolut bästa, och hittade jag inget så skulle jag inte köpa något då det redan råder platsbrist av femte graden i mina väskor. Däremot gick inte denna planen speciellt bra så alternativen nu är att åka på planet hem för att värma en mindre by eller försöka inö ner allt i väskorna jag redan har… fortsättning följer.

Innan jag åker hem

När jag går och lägger mig nu så är det en sak jag är riktigt stolt över; att jag blivit klar med allt plugg… för detta året i alla fall. För när jag och mina kompisar satt i biblioteket halv tio (på kvällen) idag och pluggade fosterutveckling i de olika stadierna under graviditeten så insåg jag, ”nej du Filip, nå får det snart vara nog va?”. Vad som är ännu skönare än att slippa plugga är allt roligt som vi har framför oss, vi ska campa, spela paintball, berätta historier om året, försöka få ner 10 månader ”TOI-missbruk” i två väskor, förbereda sig mentalt från att skilja sin från sina kompisar och gråta tills det inte finns tårar kvar… sen är vi redo att åka hem

Sa jag att jag pluggade idag?

Imorse så vaknade jag väldigt inspirerad, nytankad och överlag redo för vad dagen hade att erbjuda. Jag började med att läsa igenom lite i Naturkunskapen innan jag gick ner till köket och gjorde mig en rejäl frukost. Efter att matkoman lagt sig så återvände jag till pluggandet efter att ha tackat nej till att åka med på äventyr med resten av familjen, däremot bad jag att bli släppt på skolan enbart för ett miljöombyte. I två timmar lyckades jag plugga effektivt… men så blev jag avbruten. Jag fick frågan om jag ville med och filma en grej till avslutningen, vilket jag naturligtvis sa ja till. Så fram tills middagen så åkte vi runt hela Nairobi för att filma en liten film (lägger upp den här på fredag). När jag kom hem efteråt så tänkte jag gå upp och plugga lite till men efter ett tag så insåg jag att jag var alseles för trött så jag ändrade skeppets riktning mot soffan och avslutade istället kvällen med att titta på film.

Inte direkt en anmärkningsvärd dag

Förra inlägget kom upp jättesent så om ni vill ha mer att läsa så är det bara att scrolla ner och läsa gårdagens inlägg.

Idag har jag inte gjort något anmärkningsvärt alls, bortsett från att jobba på brännan och pluggat. Det känns också som att detta inte bara är något som beror mig utan snarare allihop. Många har mycket väldigt mycket att göra i sista sekunden men mellan allt detta sker också mycket planering för framtiden. Många försöker få platser bredvid varandra på planet hem och många planerar fester andra anledningar att träffas under sommaren.