JAG ÄLSKAR DIG

Detta är alltså det sista blogginlägget någonsin, vilket känns rätt tråkigt faktiskt. För er som inte läst bloggen tidigare så vill jag välkomna er såhär i efterhand till mitt livs största äventyr, mitt år i Kenya. Vad jag däremot aldrig nämnt här, tror jag i alla fall (har vart några inlägg nämligen) är hur det kom sig att jag faktiskt åkte till Kenya.

För ungefär ett år sedan så var alla pendeltåg från Göteborg inställda vilket innebar att jag va tvungen att ta ersättningsbussen med mina kompisar, något som hände allt oftare i takt med att de försökte göra pendeltågen bättre. I vilket fall som helst så var detta någon vecka innan skolavslutningen och jag mådde så j*vla dåligt. Jag satt alltså på bussen och gjorde exakt samma sak varje dag, precis som att jag gick på rälsen som var till för pendeltågen.

Samma eftermiddag halkade jag in på skolverkets sida för svenska utlandsgymnasium där jag efter en del scrollade fastnade på en länk, Svenska Skolan i Nairobi. Jag klickade på länken och när jag tittade runt så var det precis som att detta var exakt det jag sökte men det var bara ett litet problem… sista antagningen var för 3 månader sedan. Helt förtvivlad så gick jag till sängs men innan jag somnade så hade jag klurat ut vad jag skulle skriva till den ansvariga imorgon.

Efter att skoldagen slutat så hamrade jag till skrivbordet på datorn började glöda och efter ett tag så hade jag skrivit något som skulle symbolisera ett brev där jag bad om en plats till kommande läsår, och ja var beredd att ge en njure om så behövdes.

Dagen efter fick jag ett svar och för att sammanfatta denna processen så kan man säga att jag kom i kontakt med Eva som konstaterade att jag inte kommer få en plats på internatet men att hon hade en plats i hennes familj… ni kan ju gissa om jag hoppade högt av lycka. Nu kom det andra lilla problemet… jag var tvungen att berätta för mina föräldrar att jag hade tänkt att åka till Kenya om 8 veckor. Smidig som jag är så kom detta på tal 22.15 en tisdagkväll efter jag o mammisen vart på gymmet och hon frågade mig ”jag tror jag går och lägger mig nu, eller va det något mer du ville ?”. Efter att jag lobbat min genomtänkta ide så svarade hon med ett trött: ”fråga pappa”. Klockan var nu närmare halv 11 men det stoppade inte mig. Jag ringde pappa som var iväg och jobbade och ni kan ju gissa vad han svarade… ”fråga mamma”. Efter denna kvällen hade vi många samtal om hur jag tänkt att överleva hela året i ett land som UD avråder ifrån. Nu kanske tror att jag är den konstiga i familjen men då har jag bara en sak att säga: Bakom varje knäpp tonåring finns två minst lika knäppa föräldrar. 

Sedan dagen jag satte mig på planet till Kenya så har ni ju tagit del av allt och för er som är nya, ni har mycket att läsa. Sammanfattningsvis så kan jag bara säga att detta året har vart helt magiskt och de senaste dagarna har vart som ett permanent chocktillstånd då jag inte har någon aning alls vad jag ska känna, tycka, om jag ska gråta eller skratta. En sak jag är säker på däremot är att detta året har vart mitt största äventyr någonsin. Innan jag avslutar vill tacka Mamma, Pappa, Hans, Eva, Saga och alla 82 knäppgökar som har deltagit och möjliggjort denna drömmen. Sist men inte minst skall jag också nämna min nyfunna kärlek, Kenya. Detta land som är inte kan beskrivas med ord eller bilder. Kenya, JAG ÄLSKAR DIG.

STUDENT OCH AVSLUTNING!!!

Idag var det avslutning och student på skolan. Dagen började rätt tidigt med att jag gick till skolan för att gratta studenterna när dom kom  hem från sin champagnefrukost (som förövrigt va på savannen). Studenterna kom in på en skolbuss som de hade pimpat för att likna ett studentflak och shit va kul dom hade. Efter mottagandet och utspringet så åt vi lunch, men innan vi åkte vidare till middagen så hängde vi på en resturang på junction.

I bussen påväg till middagen så va det fullt ös och allt kändes som vanligt, precis som om vi vore påväg till klubben en vanlig fredag. Det verkade precis som att ingen visste eller brydde sig om att vi skulle hem snart.

Under middagen så höll folk tal, visade roliga videoklipp och efter att den generella alkoholhalten steg så blev det… ja ni vet. Middagen slutade efter ett tag och festen fortsatte mot en klubb som skolan mer eller mindre hyrt. Resterande delen av kvällen skulle jag beskriva som att det bara var 5000 känslor som ville ut.

|HELGSPECIAL| Avslutningscamping i Kereita Forest

Glömde skriva i förra inlägget att jag skulle iväg över helgen på vår absolut sista camping. Vi åkte direkt från skolan ungefär klockan 4 i torsdags och hängde i en ascool skog någon timma ut i bushen. För er som läst bloggen under året och har ett bra minne så var det i samma skog som vi gjorde ”Forest Challenge”. Under kvällen satte vi upp tälten, åt middag och hade almäns trevligt runt elden… alla på hela gymnasiet, inklusive lärarna. Samtidigt kändes denna campingen precis som alla andra, ungefär som att inte någon visste eller brydde sig att vi kommer vara hemma om några dagar.

Dagen efter började tidigt med en liknande aktivitet mot ”Forest Challenge” som några av oss gjort tidigare under året. Fördelen med denna gången var i att man slapp krypa i leran som egentligen var ett hinder som man va tvungen att göra vanligtvis. När vi kom i mål va vi trötta och inkastade i förvånansvärt mycket kobajs

När vi tvätta oss och plockat ner tälten så bar bussarna iväg mot ett aktivitetsställe som låg rätt nära campingen. Väl framme gjorde jag och nästan alla andra sig redo för att köra paintball. Vi var indelade klassvis (typ) och målet var att fånga flaggan i mitten av planen och sedan ta den till motståndarnas bas. Man körde i ungefär 20 minuter och om jag skall sammanfatta det i ett ord så var det: SKITKUL.

Tre saker.

Idag så hände det två… eller rättare sagt tre stora grejer. Först och främst så skrev jag mina två sista prov i naturkunskap och matte, vilket gick rätt bra tror jag. Efter proven så bestämde vi oss för att gå till TOI en sista gång. Blond och ”jag-svag” som jag är tänkte jag att att jag bara skulle gå och plocka de absolut bästa, och hittade jag inget så skulle jag inte köpa något då det redan råder platsbrist av femte graden i mina väskor. Däremot gick inte denna planen speciellt bra så alternativen nu är att åka på planet hem för att värma en mindre by eller försöka inö ner allt i väskorna jag redan har… fortsättning följer.

Innan jag åker hem

När jag går och lägger mig nu så är det en sak jag är riktigt stolt över; att jag blivit klar med allt plugg… för detta året i alla fall. För när jag och mina kompisar satt i biblioteket halv tio (på kvällen) idag och pluggade fosterutveckling i de olika stadierna under graviditeten så insåg jag, ”nej du Filip, nå får det snart vara nog va?”. Vad som är ännu skönare än att slippa plugga är allt roligt som vi har framför oss, vi ska campa, spela paintball, berätta historier om året, försöka få ner 10 månader ”TOI-missbruk” i två väskor, förbereda sig mentalt från att skilja sin från sina kompisar och gråta tills det inte finns tårar kvar… sen är vi redo att åka hem

Sa jag att jag pluggade idag?

Imorse så vaknade jag väldigt inspirerad, nytankad och överlag redo för vad dagen hade att erbjuda. Jag började med att läsa igenom lite i Naturkunskapen innan jag gick ner till köket och gjorde mig en rejäl frukost. Efter att matkoman lagt sig så återvände jag till pluggandet efter att ha tackat nej till att åka med på äventyr med resten av familjen, däremot bad jag att bli släppt på skolan enbart för ett miljöombyte. I två timmar lyckades jag plugga effektivt… men så blev jag avbruten. Jag fick frågan om jag ville med och filma en grej till avslutningen, vilket jag naturligtvis sa ja till. Så fram tills middagen så åkte vi runt hela Nairobi för att filma en liten film (lägger upp den här på fredag). När jag kom hem efteråt så tänkte jag gå upp och plugga lite till men efter ett tag så insåg jag att jag var alseles för trött så jag ändrade skeppets riktning mot soffan och avslutade istället kvällen med att titta på film.

Inte direkt en anmärkningsvärd dag

Förra inlägget kom upp jättesent så om ni vill ha mer att läsa så är det bara att scrolla ner och läsa gårdagens inlägg.

Idag har jag inte gjort något anmärkningsvärt alls, bortsett från att jobba på brännan och pluggat. Det känns också som att detta inte bara är något som beror mig utan snarare allihop. Många har mycket väldigt mycket att göra i sista sekunden men mellan allt detta sker också mycket planering för framtiden. Många försöker få platser bredvid varandra på planet hem och många planerar fester andra anledningar att träffas under sommaren.

En liten lista

Detta inlägget kom upp väldigt sent, helt enkelt pågrund av att jag är slarvig. Däremot så tänkte jag göra något annorlunda idag för när jag satt i rondellen under kvällen så funderade jag lite på vad jag kommer sakna med Kenya, så här kommer en lista på fem saker jag kommer sakna:

1. Vädret: Som ni kanske sett på bilder så är vädret alltid soligt här och trots att jag tröttnat på att det alltid är likadant så är det faktiskt rätt behagligt.

2. Utflykter: varje helg finns det alltid något att göra och hade det inte vart för att jag hade saker att göra i skolan hade jag förmodligen vart på så mycket aktiviteter som möjligt. Under aktiviteterna så har jag också fått några av de bästa minerna under året.

3. Safari: egentligen har ju denna mycket att göra med den föregående punkten men trots det så så förtjänar den att nämnas lite extra. Egentligen så är jag inte jätteintresserad av djur men detta året har öppnat mina ögon för många av de skitcoola djuren som finns här.

4. Människorna: Under detta året har jag träffat så otroligt mycket människor, både människor som jag klickat med och människor som jag inte klickat med. Hursomhelst så hade inte detta året vart samma utan dem

5. Livsstilen: Den största skillnaden mellan Sverige och Kenya är att livet här är mycket mer opretentiöst. Vad jag menar med det är att folk accepterar nästan allt, man kan har hur konstiga kläder som helst, hur konstig frisyr som helst… och folk kollar nästan aldrig snett på dig

Oväsendet från biblioteket

Idag gällde det, efter engelskan var slut så skulle jag äntligen få stryka en sak till från min fula lista. En sak mindre och ett steg närmare frihet, skönt. När vi skulle hålla talen var jag först ut och kaxig som jag är så gick jag dit utan anteckningar då jag trodde att jag kunde hela talet utantill… vilket jag kunde, och bra gick det 🙂

Efter skolan slutat så fortsatte mitt intensiva arbete för att få en liten bränna, men efter ett tag så blev all tystnad runt poolen avbruten. Jag tog på mig en tröja och följde detta främmande ljud och landade efter ett tag i biblioteket. Jag gick in och satte mig längst bak och häpnades av vad jag såg och hörde. Biblioteket hade transformerats till en konsertsal och bandet som uppträdde var riktigt riktigt duktiga och väldigt överkvalificerade för biblioteket på den Svenska Skolan, skitkul med tanke på att det inte var speciellt många människor där och lyssnade heller.

Innan dagen tog slut så hade jag och min värdfamilj lite av en avslutningsmiddag på Talisman, en resturang i stan. Det kändes verkligen helt otroligt att sitta där och försöka pränta in i huvudet att om två veckor så är jag hemma i Sverige igen

Min fula lista

Pluggmaratonet fortsätter och idag är absolut ingen undantag. Efter att jag slutade skolan så drog plugget igång för fulla muggar, för på agendan idag så skulle jag skriva ett träningsschema och bemästra mitt engelsktal. Jag satte mig i soffan och hamrade iväg och till min förvåning gick det rätt bra. Några timmar senare var jag klar vilket innebar att jag hade gett mig själv befogenhet att stryka en sak på min fula lista. 
Men efter att jag strykt mitt träningsschema så kände jag en känsla av olust. Här sitter jag, de sista dagarna på mitt livs största äventyr och pluggar. Egentligen borde jag ju bara hänga på internatet och njuta… men det blir en uppgift till en annan dag